Varför är så mycket tabu för oss kvinnor?
Ibland reflekterar jag över vårt samhälle. Vad är det som gör att vissa saker är så svåra att prata om som kvinna? Samtidigt vill jag inte göra det till något som är könsbundet utan mer, varför är de så många av oss som har så svårt att prata om saker generellt? Varför har vi svårt att prata om att man mår skit som kvinna om man snarkar? Som man verkar de vara helt okej men gör man de som kvinna, vet jag inte. Är man rädd att man ännu en gång är fel. Att vi ska fortfarande vara i facket att en kvinna varken fiser, snarkar eller rapar, utan en kvinna bara är tyst, tacksam och så ljudlös det bara går. Är det något vi kvinnor för över på våra döttrar? Är det så vi vill att våra små flickor ska vara?
Att ha levt som relationsmissbrukare är också tabu. Som kvinna får man inte ha använt sin makt mot män genom sex, men att en man utnyttjat en kvinna är något som är lättare att förstå i samhället. Varför? Båda sakerna är lika fel. Detta ser jag också hos dom som kommer till mig med olika beroendesjukdomar. En kvinna är så rädd att erkänna att hon har haft ett beroende, vad de än må vara. Shopping är dock de som de flesta tycker känns ok, för då är vi åter inne på att då är en kvinna, som samhället anser att en kvinna ska vara. Hon handlar för att läka sin sår, fylla sitt tomrum, men då är det okej.
En kvinna kan även vara träningsberoende. De är också helt okej och accepterat för då är det ju bara en kvinna som bryr sig om sitt utseende. Men hur mår hon egentligen? Hur mår hon där inne under all inre stress? Det sjuka i allt detta är att det är mindre okej om en kvinna är alkoholist, narkoman eller än värre sex- och relationsberoende. Har ni någon gång själva reflektera över detta? Alla dessa beroenden är däremot helt okej att prata om att män har. Män får både spela bort alla familjens pengar, köpa sex via nätet, dricka för mycket alkohol, jobba för mycket och även träna för mycket. Då är det inte lika tabu att prata om.
Varför kände jag att detta var så viktigt att skriva om idag? Ja, jag har själv deltagit i en test under natten då jag under en längre tid sovit dåligt och alltid varit trött på dagarna. Många har ju skyllt detta på att jag gått igenom mycket i livet sista året, men ärligt talat, detta var ett problem för flera år sedan. Väntat på att få komma till Medicin/Lungavdelningen i 2 år och 3 månader sedan remissen skickades så går inte att skylle på att jag förlorat ett barn osv. Det har däremot blivit sämre av det. Men idag var jag där och då visade sig att jag har 20-30 andningsuppehåll/timme. Jag får ibland inte syre på ca 30 sek under ett andningsuppehåll och det gör ju naturligtvis att min hjärna inte mår helt bra. Detta märker man nu för att jag valde att få hjälp. Tror att de är många där ute som kanske lider av detta men som inte söker hjälp. Som helt enkelt tänker att de är inte så kvinnligt, men ärligt talat, har inte vi också rätt att sova ordentligt på natten?! Många av de symtom som jag fick check, check, check på, kan liknas vid utmattningssyndrom som däremot många kvinnor lider av. Tänk om vissa av dessa blir felbehandlade? Tänk om det är dålig sömnkvalitet som gör problemen? Så till alla er kvinnor och även männen, naturligtvis, sök hjälp om ni inte är utvilade när ni vaknar. De kan vara en sömnapné som gör att de är så.