Vad handlar det om egentligen?
Många gånger händer det saker och vi kan verkligen inte förstå varför. Det kan vara så att man alltid känner sig attackerad av andra eller att man alltid känner sig som den utsatta, men hur kan det komma sig att man ofta hamnar i dessa situationer? Personligen så tror jag att de ofta handlar om att det finns en bristande självkänsla i grunden som gör att man ofta eller alltid känner sig dålig på något sätt och i och med detta så ser man också saker som händer som om att det alltid är just JAG som är den dåliga. Att just jag är den som andra klankar ner på. Detta är ofta något som blir som en negativ spiral och ju mer man fokuserar och känner sig dålig desto sämre mår man och desto mer "slår man" på sig själv och desto mer går man i försvar för att skydda sig själv.
I dessa situationer så kan man behöva någon att prata med, någon som kan hjälpa en att bryta de gamla mönster man har och som kan vända negativa tankebanor till positiva. Som kan få en att se sitt egna värde, utan att jämföras med andra. Som kan lära en att se på sig själv med snälla ögon och inte bara fokusera på det negativa. För om vi ska vara riktigt ärliga, vem kan sitta på en piedestal och bara tycka att man är felfri? Vem kan gå genom livet och alltid bara se fel hos andra? Nu vände jag på steken och nu tänker du nog att vad hände? Nu pratar hon om att se fel på andra och sätta sig själv som bättre än andra.
Men för att prata i klartext så är det många gånger just dessa projiceringar som kommer p.g.a. att man eg är rätt missnöjd med sig själv, men för att kunna acceptera sitt liv, bara en aning, så klankar man ner på andra. Det är ju av dessa anledningar som vi har vissa som sliter hårt för att hinna med och lägga ut de perfekta familjebilderna på fredagsmyset, hur fantastiska barn man har, vilka underbara kollegor man har, hur underbar relationen är osv osv. Allt för att vi måste hålla uppe fasaderna. Tänk om någon såg hur det egentligen är!! Tänk om vi vågade visa oss sårbara, osäkra, ibland bra, ibland dåliga, men i slutändan människor. Hur skulle vi alla vara då? Skulle vi sticka huvudet i sanden och låtsas som om vi inte såg eller hörde? Skulle vi ändå trycka "like-tumme" på Facebook eller skulle vi skyndsamt ignorera inlägget? Jag verkligen fundera på vad det handlar om egentligen :)
Kommentera gärna vad du tror att vi människor mår bäst av, klanka på andra eller klanka på oss själv, och VAD beror det på?
