PERSONLIGT

Jag har mitt egna barndomstrauma som innebär att jag i väldigt unga år blev sexuellt utnyttjad av en grannpojke. Jag förstod långt senare att detta i "vuxen" ålder var orsaken till att jag själv tog till sex- och kärleksberoende. För att skapa makt och kontroll över män, som jag i unga år fått känna, tog kontrollen över mig. När jag valde att utbilda mig, hade det tidigare visat sig att jag "krokade" ihop med en man med samma beroende. Vi levde i dansen mellan beroende och medberoende och fick söka hjälp i Stockholm för att komma till bukt både känslomässigt, men även för att känna tillhörigheten med andra. De fanns inte någon behandling specifikt för detta i övriga landet. Det var en kostsam period och när jag sedan valde att utbilda mig, var det för att kunna hjälpa människor med samma problem i vår norra del av landet.


Som sagt så ligger inte all min kunskap i att jag bara läst kurser och utbildat mig i de områden som jag jobbar med utan att jag även levt med den egna erfarenheten. Jag vet att vissa kan bli skrämda av detta. Själv så ser jag det mer som en styrka och en fördel.

Jag vet hur dåligt man kan må av en bristande självkänsla. Jag vet hur man kan anpassa sig så till alla i ens omgivning så man tappar bort sig själv, men jag vet också att de metoder som jag jobbar med har hjälpt mig.

Jag vet hur en förlust av en väldigt nära anhörig kan kännas, när allt man trodde var ens liv, plötsligt dras undan och man ska hitta sig själv i en "ny" vardag, där det för många fortgår som vanligt men den som förlorat någon, inte kan förstå att man någonsin ska kunna må bättre. Här har jag min erfarenhet genom att jag 30/8-2020 förlorade min yngsta som på 21 år.

Jag vet att det finns ett liv bortom att må dåligt. Jag vet att man kan komma tillbaka och inse att det är du som sitter vid rodret och att du kan må så bra som det bara går, men det är en resa och jag ser det som en förmån att få vara med på din resa.